Sist presenterade vi våra värderingar av de mest framgångsrika TV-serierna under 2020, och nu vill vi lyfta fram de som gjorde oss besvikna. Förresten – många TV-serier positionerar sig inledningsvis som projekt på höga nivåer och meddelar mäktiga showrunners och skådespelare, eller bara uppvisar en stor budget. Men många av dem visar sig vara besvikelser på grund av olika skäl – inte tillräckligt kreativa intriger, brist på mod i idén, låg kvalitet på inspelningen och till och med mediokert skådespeleri. Allt detta inkluderas i vår nya lista. Men kom ihåg att dessa värderingar – precis som all värdering i världen – är högst subjektiva.

Dracula av Netflix och BBC One – Premiär den 1:a januari 2020

Det första avsnittet är en trevlig upplevelse – det kanske finns bara en gnutta för mycket postmodernitet här, men tack vare bra skådespeleri och den skrämmande handlingen blir den sevärd. Det andra avsnittet med dess ganska tråkiga handling får oss emellertid att börja tveka. Det tredje avsnittet är det mest nedslående eftersom ingenting förändras – förflyttningen av karaktären till den moderna världen har redan gjorts ett dussintal gånger. Och vi kan varken säga att detta val för Dracula var en framgångsrik, eftertänksam eller modig idé. Claes Bang tappar sin charm och handlingen faller isär och det sista avsnittet blir ett billigt och värdelöst spektakel.

Ett bra skäl till att använda denna karaktär behövdes, men vi kan inte se det när vi ser TV-serien. Det blir fullkomligt oklart varför vi återigen får höra berättelsen om Dracula när – under de senaste åren – vampyrtemat utvecklats till något långt mer intressant än denna Netflixserie. Draculas karaktär bör förmodligen glömmas bort i tio år för att i framtiden återvända i en mer presentabel skepnad.

The Outsider av HBO – Premiär den 12:e januari 2020

The Outsider demonstrerar på ett vältaligt sätt vad som händer om, istället för Brian de Palma, Stanley Kubrick eller Frank Darabont, någon annan jobbar på filmatiseringen av en roman av Stephen King. Som resultat fick vi en bra roman av Skräckkungen King som blev en besvikelse i TV-serieformat av HBO. Och trots att de två första avsnitten med skådespelaren Jason Bateman utlovar något intressant, spännande och fängslande, förvandlas The Outsider i efterföljande avsnitt till en långsam och skakig syn. När Bateman lämnar, som fungerade både som huvudskådespelare och regissör, blir det tydligt att denna TV-serie inte bör fortsätta.

Handlingen i TV-serien berättar historien om sex goda personer som försöker hitta en person som begått en serie blodiga mord. Men handlingen börjar halta bokstavligen i första avsnittet av TV-serien. Trots att till och med publiken tidigt förstår att något övernaturligt är involverat i allt detta, så tar det karaktärerna själva fem avsnitt att inse detta faktum. Tittarna möts av ett val – att byta till en annan TV-serie, eller att se karaktärernas mentala arbete i 5-6 avsnitt. När kampen mot monstret – lika långsam och otrevlig som TV-serien i allmänhet – äntligen inträffar, blir tittarna frustrerade över den bortkastade tiden. Huvudproblemet med The Outsider är inte att skaparna verkar se tittarna som idioter, utan att det är ganska tråkigt att se huvudkaraktärernas upplevelser och tankar. Det verkar nästan som att Ben Mendelsohn, Bill Camp, Jeremy Bobb, Cynthia Erivo och andra fantastiska skådespelare helt enkelt inte klarade av att andas liv i så pass klumpiga karaktärer.

Locke & Key av Netflix – Premiär den 7:e februari 2020

En av Netflixs tidiga hits – sci-fi-succén Stranger Things, fortsätter tveklöst att ge hög utdelning till streamingplattformen. Samtidigt som sista avsnittet av TV-serien inte beundrades särskilt mycket, letar Netflix aktivt efter en TV-serie som kan ersätta Stranger Things.

Från Fox till DreamWorks, från DreamWorks till Hulu – idén att spela in den fantastiska serieromanen Locke & Key har vandrat från studio till studio under åren. Slutligen stängde Hulu ned projektet och Netflix såg detta som en chans att skapa något lika framgångsrikt som Stranger Things.

Så, hur gick det till slut? Tittarna fick se hur en svår serietidning förvandlades till en slags TV-serie för barn med många intressanta och ovanliga händelser inbakade i handlingen. Hjältarna – som saknar karisma alldeles för mycket – är platta och gör ibland ologiska saker. Dessutom verkar inte skaparna av TV-serien diskuterat fullt ut vilka möjligheter de magiska nycklarna har. Till skillnad från den litterära källan, som verkligen fängslar dig under läsningen, tråkar TV-serien ut dig – och möjligheten för snabbt tittande blir det enda som faktiskt behagar. TV-serien Locke & Key är ett bra exempel på hur den ursprungliga litterära källan vida överträffar TV-serien som baseras på den. Vi tycker att denna serieroman förtjänar en mycket bättre adaption än vad vi för närvarande fått.

Hunters av Amazon Prime – Premiär den 21:a februari 2020

Trailers visade en färgrik, stark berättelse om ett gäng judar som spårar Nazister som flytt till USA och undgått rättvisan, och Hunters såg inledningsvis ut som en lovande TV-serie. Trots att det verkade svårt att förstöra en så pass intressant berättelse, väntade en obekväm överraskning publiken.

Men låt oss ta det i rätt ordning. Det första avsnittet är lyckat och fängslande, vilket motiverar till att fortsätta titta på TV-serien. Med dynamik, en intressant handling om familjehemligheter som uppstår efter en judisk mormors bortgång, och berättelsen om en särskild hemlig organisation lyckas den verkligen skapa spänning i publiken. Men sen händer något som kan liknas vid en cykelkedja som hoppar – en hel del motsägelser i intrigen, spekulation och allmänt sett ett tråkigt spektakel. Trots att de sista avsnitten nästan fullständigt tappat sitt logiska samband med handlingen erbjuds tittarna två cliffhangers: den första sker någonstans i mitten av säsongen, och den andra liknar något slags skamfullt bås som tyvärr hamnar i centrum för uppföljarens handling…

TV-serien Hunters räddas inte från misslyckandet på något viss: varken skådespelarnas arbete eller det ljusa visuella arbetet, eller ens Al Pacinos deltagande – som dessvärre inte verkar vilja demonstrera sin skådespelartalang. Det uppstår många frågor efter att ha sett en TV-serie där det centrala är följande – varför filma en dyr TV-serie enligt ett, helt ärligt, dåligt manus?

Notera att Hunters lyfter komplexa frågor om folkmordet riktat mot judar under Andra Världskriget, som – visar det sig – fortfarande uppfattas väldigt akut och smärtsamt. Som resultat blev denna alternativa historiska tv-serie inte lojalt accepterad av alla.

Devs av FX – Premiär den 5:e mars 2020

Med en otroligt vacker och stilig trailer inspelad av författaren-regissören-manusförfattaren Alex Garland själv, utlovar serien att bli ett spännande spektakel som kombinerar filosofin kring Ex Machina och den psykedeliska delen av filmerna Annihilation. Vi ser fram emot något svårförståeligt, vetenskapligt och väldigt futuristiskt – något som bör skapa entusiastiska utrop från tittare. Men i slutändan har vi att göra med en vacker TV-serie – som dessvärre har en uppblåst åsikt om sig själv – kapabel till pomp och ståt, men inte mycket mer.

Öppningsscenerna förundrar med sina scener, atmosfären, tvetydighet och någon slags obegriplighet. Tittarna får följa händelser – som, dock, utvecklas väldigt långsamt – såsom torrt drama och koncept som kanske vid första anblick verkar vetenskapliga.

Men framåt slutet av TV-serien blir det tydligt att vi har att göra med ett oförtjänt högprofilerat projekt – detta märks både på den korta handlingen som sträckts ut till avsnitt med en total varaktighet på 7 timmar och karaktärer som inte ger någon känsla, men även den garanterade vetenskapliga approachen som visade sig väldigt begränsad. Allt detta slutar med en upplösning som, överraskande nog, inte lyfts fram. Lyckligt nog är hela denna måltid kryddad med en hel del väldigt lyckat kameraarbete.

Vi hade förmodligen inte uttryckt dessa åsikter om Devs var en 1,5-timmesfilm. Men i dess flerdelade format liknar projektet en långsamt glidande robot kontrollerad av en trött halvtidskille.  

Little Fires Everywhere av Hulu – Premiär den 18:e mars 2020

Det är bara att inse – tack vare TV-seriens Big Little Lies enorma framgång, finns det många projekt framöver från Hello Sunshine – ett produktionsbolag som ägs av Reese Witherspoon. Efter att ha köpt – på uppdrag av hennes agentur – rättigheterna till att filma romaner (med fokus på kvinnlig publik) planerar Witherspoon flera premiärer i framtiden. Som vi vet samarbetar Hello Sunshine med Amazon Prime, Netflix och Apple TV.

Little Fires Everywhere berättar på ett simpelt sätt berättelsen om konfrontationen mellan två väldigt olika damer i form av rika Elena (Reese Witherspoon) och fattiga Mia (Kerry Washington). Samtidigt som skaparna av TV-serien försöker komma med lite variation ser vi snart att denna kamp fördröjer. Huvudanledningen är att det är väldigt svårt att spela en uppenbart platt karaktär – förutsägbara Elena och Mia rör sig som spårvagnar längsmed rälsen som lagts ut framför dem av författarna till ursprungsromanen och manuset. Reese lyckas dock på något sätt andas liv i sin karriär, men Kerry Washington – en under bar skådespelerska – begränsar sig själv till enbart två ansiktsuttryck för de tre känslorna hon uttrycker.

Little Fires Everywhere är en väldigt grådaskig TV-serie med förutsägbara intriger. Intrycket förstörs särskilt av faktumet att seriens författare visar från allra första början vad som händer i slutet.

Run av HBO – Premiär den 12:e april 2020

Vad hade kunnat vara mer spännande än en ny TV-serie från underbara Phoebe Waller-Bridge (skaparen av TV-serierna Fleabag och Killing Eve), beställd av HBO och med briljanta skådespelare som Wever och Domhnall Gleeson?

Men produktionsmaskinen brister. När tittarna ser pilotavsnittet förväntar de sig en fontän av humor och galenskap, mod och originalitet. När detta inte förekommer i första avsnittet hoppas tittaren på nästa avsnitt. Men sen sätter frustrationen in och tittaren tappar intresset för hela TV-serien.

Enligt författarens idé bör tittaren fångas av handlingens rörelse (före detta älskare flyr efter flera årtionden iväg tillsammans och reser med tåg över United States), ett skifte i intonation och genre (från komedi genom melodrama till thriller), såsom några existentiella dilemman.

Duon uppvisar tveklöst en kemi på skärmen. Och atmosfären av vad som föregår förmedlas väldigt väl. Men det sjunde och sista avsnittet lyfter en fråga som ingen kan besvara – vad var meningen med allt detta?

De episodiska medverkandena av Phoebe Waller-Bridge i form av den glada uppstopparen är höjdpunkten i denna TV-serie Vi kan konkludera att världen behöver en spin-off om denna karaktärs äventyr.

Normal People av BBC Three and Hulu – Premiär den 26:e april 2020

Normal People är kanske den mest förväntade TV-serien 2020 med många rykten kring sig. Men denna rörande berättelse om intim, ungdomlig kärlek kan inte hjälpa att skapa förvirring. Den är full av romantik, känsla och kretsar kring underbara Irland, och kan knappt hoppas på stor framgång. Men Normal People har fått en enorm fanbase med tonvis av konton på sociala medier.

Huvudkaraktärerna i TV-serien är en kille och en tjej som är trista och tvådimensionella, och kan inte förstå sina känslor. Deras försök att göra något liknar svärmandet av två encelliga organismer under ett mikroskop. Samtidigt som Normal People betonar sensualitet kommer TV-serien göra att tittare känner sig värdelösa på grund av vad de ser, och detta är långt ifrån första gången detta hänt.

Romanen Normal People hade förmodligen passar bra som grund till manus för en långfilm. Men i form av en TV-serie med sina livlösa karaktärer är berättelsen helt enkelt för tråkig.

The Boys, Säsong 2 av Amazon Prime – Premiär den 4:e september 2020

Eftersom The Boys (Säsong 2) är chockerande med sitt fall i kvalitet beslutade vi oss för att göra ett undantag genom att inkludera ett projekt som inte är nytt i vår lista. Den första säsongen av TV-serien var modig, rolig, angenämt överraskande och en fantastisk TV-produkt. Men efter premiären av Säsong 2 med avsnitt varje vecka på Amazon Prime, hade vi en viktig fråga – vad hände med allt det som gjorde att vi kallade The Boys en av de bästa TV-serierna 2019? Den satiriska tv-serien visar superhjälteinstitutionens eländiga sidor och förlorar verkligen mark – vi hoppas dock att denna process omvänds. Vid en tidpunkt då det är nödvändigt att ta beslut angående vilken väg tv-serien ska gå – begåvad trollning av genren eller självvärderande superhjältethriller – markerar showrunnern Eric Kripke tiden eller försöker gå två vägar samtidigt, men till ingen nytta. Med de nya avsnitten har TV-serien tappat sin förmåga att roa, överraska och till och med förundra tittarna. En gång var det serien som skulle hugga MCU, men nu verkar den betydligt billigare än till och med The Avengers.

Skurkinnan i TV-seriens nya säsong, Stormfront, är en sorgligt beklaglig karaktär. Inledningsvis ser vi henne som en väldigt vältänkt, intressant och relevant karaktär, men hon förvandlas långsamt till en väldigt alldaglig antagonist som Marvel aldrig hade använt i sina filmer. Med onaturliga plot twists och gimmicks kopierade från första säsongen har The Boys förvandlats till en obearbetad, frustrerande och tråkig TV-serie. Vi hoppas att Eric Kripke har tillräckligt med tid, mod och fantasi för att leva upp till våra förväntningar inför den tredje säsongen av The Boys.

The Third Day av HBO – Premiär den 14:e september 2020

Med sin revolutionära handlingsstruktur, Jude Law, psykadelia och mystik, hade alla höga förväntningar på denna bisarra TV-serie som delats in i två delar av en lång, uppslukande show. Det var denna uppslukande serie som orsakade fördröjningen av premiären på The Third Day i sex månader när COVID-19 pandemin förbättrades långsamt. Ja, vi var i behov av att se underbara Jude Law och njuta av ett paranoid drama, kapabelt till att ihärdigt hålla kvar tittarnas uppmärksamhet. Men efter att ha sett andra avsnittet blir det tydligt att The Third Day är en tråkig TV-serie, trots alla ansträngningar av skaparna. Med väl inspelade scener och förmågan att hålla spänningen, blir TV-serien deprimerande samma sekund som det blir nödvändigt att se liveteaterevenemanget som varar i 12 timmar. Frågan uppstår: vad är det som är så speciellt med denna TV-produkt, som kräver en hel dag för att se? När vi ser Del 3: Winter inser vi att skaparna lekt för mycket med handlingen, använt komplikation bara för komplicerandets skull, och i slutändan inte lyckas berätta en sammanhängande berättelse.

Skaparna av The Third Day erbjuder inledningsvis ett val – sex entimmesavsnitt som lämnar några frågor obesvarade, eller 18 timmar av filmtittande som kan jämföras med en gäst och dennes giriga värdar. Det är bättre att spendera denna tid på att se någon annan TV-serie på vår lista över de bästa premiärerna 2020.

Då så. Här bestämde vi oss för att avsluta vår kritik av TV-serierna som gjorde oss mest besvikna 2020. Med höga förhoppningar om framtiden tror vi på ett år där vi får möjligheten att berätta om TV-serier som inte gör oss besvikna, genom att publicera en lista som är dubbelt så lång över de bästa premiärerna.

Slösa inte bort din tid på att se dåliga TV-serier – det finns så många fler som är bra!